Minisemester i Halmstad

Nu har vi precis kommit hem hela familjen efter en minisemester i Halmstad. Vad skönt det är att få ett litet avbrott i vardagen, och komma bort från hemmets 4 väggar för en liten stund. Vi hade tänkt ta denna lilla minisemester tidigare i somras, men det var så mycket som kom imellan. Det var arbete, dåligt väder m.m, men i fredags bestämde vi oss för att: nu åker vi. Så hotellrum på centralt beläget hotell bokades på fredag kväll och på lördag förmiddag drog vi iväg. Det är så skönt att bara komma iväg och få ladda batterierna inför hösten som kommer, även om det bara var två dagar så känns det riktigt härligt just nu. Det gäller bara att ta tillvara på den tid man har till förfogande när man är iväg, att få till en lagom mix av avkoppling och aktiviteter. Det lyckades vi med nu. En promenad genom stan på lördag eftermiddag, ett besök på en nyuppbyggd liten medeltidsby (där vi fick en riktigt intressant föreläsning) som låg på gångavstånd från hotellet, vila, godisätning, och sedan en liten promenad genom stan igen på kvällen som avslutades med ett fint fyrverkeri i samband med en fyrverkerikonsert som hölls i parken utanför hotellet. Efter en natts sömn och en som vanligt god hotellfrukost åkte vi till Busfabriken där barnen fick springa runt och leka allt vad dom orkade i 3 timmar, så åkte vi hemåt, med ett litet depåstopp i Freeport i Kungsbacka. Så nu är det bara att börja ladda inför ännu en arbetsvecka. Men det har iallafall vart en kanonskön helg. Ha det bra tills vi hörs nästa gång / CJ

Hallå! Livet, vänta på mig !

Jag hatar att vara på jobbet när det gör ont. Man känner sig så otroligt slö, trött och oengagerad. Jag vill vara den jag var innan olyckan. Killen som sprang ett par mil i veckan och orkade nästan hur mycket som helst. Inte den jag känner mig som idag. Man går och jobbar på morgonen, På jobbet står och går man allra största delen av dagen utom på rasterna, på betonggolv. Kommer hem på eftermiddagen/tidiga kvällen och är helt slut. Inte sällan slocknar man vid tv:n runt kl 20-21. Hur roligt liv är det med två barn och fru? Ofta känner man bara att man inte hänger med livet. Det känns som att livet helt enkelt springer ifrån en. Det värsta är känslan av otillräcklighet, framför allt mot barnen. Pappa kan vi inte göra det, pappa kan vi inte göra det?? Nä, Pappa orkar inte just nu, vi får se sedan. Man vet att det kommer troligtvis inte att bli sedan heller utan det man gör är att ge falska förhoppningar. Men man vill så gärna att det verkligen skall bli sedan, man vill det så mycket att man verkligen tror att: ja kanske senare. I sådana lägen hatar man hur livet har blivit. Jag tror att jag har gnällt klart för den här gången, nu är det snart helg. Och imorgon fredag skall jag på kurs i Göteborg. Intressant att träffa en blandning av nya och gamla bekantskaper. Problemet är som vanligt att sitta på en sådan tillställning en hel dag och oftast inte på alltför bekväma stolar. Men men.. Det löser sig. Ha en riktigt god natt, och ha det bra tills nästa gång vi hörs !

Ännu en dag

Idag var det dags att jobba igen, och dessutom en dag då jag vaknade med mycket värk i nacke, rygg och huvud. Första halvan av arbetsdagen var värst, då man gick omkring och bara hade ont ( jobbar som säljare i butik), andra halvan var mer åt det zombieliknande hållet eftersom tabletterna började göra sitt.
Lyckades ändå göra mitt jobb så som jag skulle. Helt slut när jag kom hem, men ändå så känns det något bättre nu framåt kvällen. Önskar bara att få en hyfsad natt med sömn, så skall nog morgondagen också gå bra.
Måste bara få säga min mening ang. den senaste veckans samtalsämne: Socialstyrelsens & regeringens nya sjukskrivningspolicy. ( Varning för lite grova ord i kommande text, men jag kan inte låta bli).
Hur fan kan människor säga och göra såhär mot andra människor ? Jag bara undrar hur dom tänker. Skall det verkligen vara så att de folkvalda i ett land bara kan sitta och se på (och dessutom delta i ) när befolkningen i deras land blir så nersparkade och trampade på, som sker nu med de nya riktlinjerna för sjukskrivning. Ta exemplet med blindtarmsinflammation som skall ge 1 dags sjukskrivning, följande mening kommer ju att bli helt bisarr på sjukhusen i framtiden: " Nu måste ni vakna upp ur narkosen herr Andersson, det är dags att gå till jobbet". Jag kan inte förstå hur man kan generalisera och säga att den sjukdomen ger si och så många dagars sjukskrivning. Jag har alltid trott att varje människa var unik, men oj vad fel jag måste ha haft.. Utbrändhet och depression är modesjukdomar sägs det, ja vad fan- man blir ju deprimerad bara av att höra på dom ! Dom som mår riktigt dåligt kommer ju knappast att må bättre av den press dom nu utsätts för, snarare tvärtom. Jag är ganska säker på att väldigt många kommer att må väldigt mycket sämre, och det kan aldrig vara bra för den svenska folkhälsan att så totalt knäcka människor som redan har det svårt. Det här är totalt käpprätt åt helvete, och jag bara önskar att vi snarast får styrande för det här landet och dess myndigheter som har ett uns av humanitet i sig. Annars kommer vårt land att gå åt helvete med raska steg!!!
Nu är jag färdig för den här gången.
Till dig som läst detta vill jag önska en riktigt trevlig kväll. Må bra & Gonatt !

När livet känns pest, så finns det ändå alltid ljuspunkter !

Ibland när värken är som värst, så känner man bara för att gräva ner sig någonstans. Igår hade jag en dag då jag var ganska långt nere på skalan. Värken var seg och ofrånkomlig, och kroppen kändes mest som en burk gelé. Ingen som helst ork till att ta sig för någonting. Men att vakna imorse och känna sig OK, det var som vanligt hur skönt som helst. Sedan med sonen bort till fotbollsplanen för träning, är med som tränare för grabbens lag. Riktigt roligt att få vara med och träna & spela fotboll med ett härligt gäng 8-åringar, dom var som kalvar på grönbete idag, då får man lite annat i skallen för en stund.

De första stapplande stegen

Hej på dig som hittat hit !
Nu tar jag mina första stapplande steg som bloggare.
På denna bloggen har jag tänkt mig att beskriva mitt liv och hur det ser ut dag för dag, och hur det är att leva med den skada jag har. Jag har i grunden en positiv livssyn, och den hoppas jag kunna förmedla till många andra såväl friska som skadade. Men oavsett hur positiv man är i grunden, så finns det dagar och perioder då värken och dess mörka demoner tar överhanden. Detta är ju bara att acceptera och inse att man kan inte vara glad jämt. Men jag hoppas som sagt att genom denna blogg kunna dela med mig av såväl ljusa som mörka stunder i mitt liv som whiplashskadad.
Välkommen hit, och välkommen tillbaka !!