Yeeeeehaaahh !!

Hej !!

Idag har jag för första gången på ca 9 månader varit ute och joggat runt den 4 km slinga som jag körde så mycket förra sommaren. Första gången på 9 månader runt den banan utan att varken rygg eller knä sade ifrån.. Känns riktigt grymt bra just nu. Senaste veckorna har det blivit joggning på en 2 km bana för att komma igång, och idag kände jag att jag var tvungen att testa en lite längre sträcka. Och det gick riktigt bra, visst jag gick några tiotal meter under varvet, men det var mest för att inte överanstränga mig, utan låta kroppen få lite vila under tiden. Jag har lärt mig av mina misstag förra året. Man skall inte skriva ut checkar till träningen som kroppen inte har täckning för, sådant kommer ont tillbaka i slutänden..
Men som sagt, det känns riktigt, riktigt bra att vara tillbaka på banan igen, bokstavligt talat.. Och jag längtar efter att få se alla resultat träningen kommer att ge. Skillnaden iår är att jag satsar mer på att även köra styrketräning för att musklerna skall kunna följa utvecklingen av konditionen bättre.

Vilka mål har jag satt upp iår då ??

Mitt första mål är att förhoppningsvis kunna delta i Stadsloppet i Falkenberg den 31 juli. Nej, det är inte långt kvar, men inget är omöjligt... Sträcka?? 10 km !! :)


Därefter blir det förhoppningsvis ett cykellopp 50 km som nu återuppstår efter ett antal år i vila. Detta är i mitten av Augusti.

Sista helgen i augusti är det återigen dags för samma Triathlonlopp som jag körde förra året. Jag har dock inte bestämt mig för om jag skall köra samma Triathlondistans som sist, eller om jag skall nöja mig med Duathlon, som är enbart cykel och löpning. Egentligen vill jag köra Triathlonloppet, men jag vet inte om jag kommer att hinna/kunna träna såpass mycket simning som jag skulle vilja.
Jag avvaktar lite med att bestämma det, så får vi se vad det kan bli av simträning och övrig träning under semstern, då vi skall tillbringa 10 dagar på en campingplats vid havet, kanske kan få igång en ok simträning där, vi får se...

En hel del träning känner jag på mig att det kommer att bli under semestern som börjar vecka 29.
Tänk att få ta en joggingtur på en stig/gångbana som löper längs med havet tidigt en morgon i mitten av juli. När värmen precis börjar kännas i luften och solen stiger mer och mer över horisonten.
När man kommer tillbaka är det bara att springa över stranden och ut i havet för att svalka av sig, sedan går man tillbaka, väcker familjen och äter frukost med färska frallor, räkost, apelsinjuice och kaffe.
När jag skriver dom här raderna känner jag att jag bara längtar efter att få komma iväg. Bara hoppas att vädret visar sig från sin bästa sida också, precis som det gjort den senaste veckan.

Men för att klara stadsloppet på 10 km, så är det målmedveten träning som gäller nu, såväl distans som intervall och styrketräning, vi får väl se hur det går.. Jag återkommer med info om hur träningen fortskrider inom kort..

Ha det bra sålänge!!

/ CJ

Back on track

Hej igen !!

Om förra inlägget handlade lite om livsåskådning, så kan detta inlägget bli lite muntrare....

Till att börja med vill jag bara utbrista i ett: JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA !!!!!!
Anledningen till detta glädjevrål är att jag efter nästan 5 månaders ryggont och 3 månaders sjukskrivning nu börjat träna igen.
Japp, det är sant.. Igår blev det trädgårdsarbete följt av 25 minuter på crosstrainern. Och idag, jag är så glad att jag bara bubblar, var jag ute och joggade 2 km :D
Det känns så underbart, och jag kom på mig själv flera gånger att springa runt med ett stort leende på läpparna under rundan..
Folk jag mötte måste ha undrat vad det är för idiot som joggar runt i blåsten med ett stort fånigt flin över hela ansiktet :) Men jag kunde inte bry mig mindre.. Ryggen känns efter helgen som den gjorde innan, och det betyder helt ok. Självklart inser jag att jag inte skall göra något dumt nu, och dra igång för hårt. Jag hade ju problem med knät i höstas också, men hoppas att det kan vara avklarat nu. Kändes inget speciellt idag iallafall. Men man märkte så fort man kom ut att tävlingskänslan fanns där, när hjärnan börjar säga: "Här kan du inte gå några meter, då blir det sämre sluttid.." Då vet man att den instinkten finns kvar, och den är väl min främste motståndare just nu.

Men återigen: Det känns så otroligt bra just nu. Jag är så glad, ja t.o.m överlycklig just nu för att jag har kommit igång igen.
Nu kan den långa vägen mot nya mål ( läs: tävlingar) äntligen börja.


Idag är sista dagen på min sjukskrivning, så imorgon är det dags att börja jobba heltid igen. Jag har varit heltidssjukskriven sedan 25 januari, och nu det senaste jobbat 50 % i fyra veckor. Och det känns bra att vara igång på jobbet igen, man längtade dit när man var hemma på heltid. Men samtidigt har det utan tvekan hjälpt mig i rehabiliteringen att få ta det lugnt hemma i början.
Så nu händer allt på en gång. Börja jobba, börja träna, våren har visat sig från sin bästa sida. Just nu känns livet bara bra, jag hoppas att det kan få fortsätta att vara så också.

Nu kanske det blir lite tätare uppdateringar när jag är igång igen :)

Ha en bra kväll!!!

/ CJ

Tankar om livet

Hej på er!!

När jag lyssnar på musik, så lyssnar jag ofta på texterna. Alla låtar har ju en historia att berätta på ett eller annat sätt. ( Ok, kanske finns vissa undantag då) Men när man lyssnar till vad texterna egentligen vill berätta, så kommer man ibland till insikt om att: " Ja just det, så är det ju.."
Det finns många låtar som gör att man tänker så, men det finns framförallt en speciell melodi där man verkligen känner på det sättet.
Här är länken till denna:




Tänk att Astrid Lindgren kunde ha så rätt..

Det är ju detta allt handlar om. Vad gör mig till en bra resp. dålig människa?

Är jag en dålig människa för att jag snusar. Eller för att jag svär ibland, eller för att jag vill ta mig ett rus på en fest. Är det på dessa grunder vi människor skall bedömas som " bra eller dåliga" ??

Om man lyssnar på vad texten i visan har att säga, framförallt under den sista dryga minuten, så måste det ju vara precis så det är.

Vad man gör spelar väl inte så stor roll? Det viktiga måste väl vara mer hur man är??

Inte om man har en snus under läppen eller cigarett i handen. Utan mer vad man har i hjärtat och i själen. Hur man beter sig mot sina medmänniskor. Om man alltid försöker att göra sitt bästa.

Som drängen i visan som knogar på dag efter dag och sliter det bästa han kan. Att han sedan tuggar sitt snus, och tar sig ett rus till helgen , vilar ut hos en flicka, och sover på söndagen istället för att gå till kyrkan.

Att alltid sträva efter att vara en bra vän och medmänniska måste ju vara det som betyder något här i livet, eller hur? Inte de materiella sakerna eller "synderna" som ju egentligen är ganska oviktiga..

Det som vägde tyngst för drängen i slutet av visan var ju hur han alltid strävat på, gjort sitt bästa efter sin förmåga, och alltid försökt vara en bra medmänniska med ett gott hjärta.

Detta är något som vi människor alldeles för ofta är alldeles för dåliga på att ta till oss. Ofta handlar det om vem som har finast saker, flest Ferraris i garaget, flest miljoner på banken etc. Och visst jag klagar inte på dom som har detta, inget konstigt med det, men dom är ju inte bättre som människor än en fattig bonddräng p.g.a det..

Ser man på framgång handlar det ofta om vilka som har vassast armbågar, är bäst på att snacka skit om andra och kan gå över flest lik för att komma dit man vill..Personer som anser sig förmer än andra "inget får stå i vägen för mig, flytta dig här skall jag fram". Men räknar man dessa som bra medmänniskor?? Nja, oftast tveksamt va?? Men visst finns undantag även här.

Sedan finns ju även de individer som är rakt igenom onda, men dessa bryr jag mig
inte om nu.

Jag har lyssnat mycket på denna visan det senaste, och jag tycker att den beskriver så på pricken den inställning som även jag har. Utan att låta alltför präktig, så försöker jag alltid så gott det går och efter bästa förmåga att vara en bra medmänniska och hjälpa framför allt de nära som finns i min omkrets. P.g.a att det ibland finns vissa fysiska begränsningar, så kanske man inte alltid kan göra allt perfekt. Men det är ju inte heller det som det handlar om, utan som jag skrev, att göra det efter bästa förmåga, alltså så bra jag kan just då.

Jag har inget till övers för människor som skall visa sig bra eller tuffa på någon annans bekostnad, eller människor som hela tiden försöker utnyttja andra för att själva slippa göra något men sedan gärna själva vill glänsa då det gått bra.

Jag anser att man med ett gott hjärta, en god själ och en positiv inställning, på ett eller annat sätt, till slut alltid kommer att komma längst här i livet..

För att förtydliga, kan jag meddela att jag aldrig rökt annat än feströkt, och att jag varit snusfri sedan 2 år :)

Jag vet egentligen inte varför jag började skriva detta inlägg, men att jag lyssnat mycket på visan och hört hur många likheter den har med min egen inställning till livet gjorde att jag på något sätt ville förmedla hur jag tänker och känner. Och få flera att lyssna på denna mycket tänkvärda visa som träffar spiken rätt på huvudet..

May the good force be with you!!

I´ll be back..................... soon!! :)

/ CJ

Statusuppdatering

Hej !

Nu har jag varit sjukskriven i 3 veckor, och idag var jag på nytt läkarbesök. Resultatet blev ytterligare totalt 4 veckors sjukskrivning. De 2 första veckorna är 100 %, och de sista 2 veckorna står tillsvidare som 50%, med förhoppning om att jag skall kunna återgå lite lätt till att jobba då. Men skulle jag i slutet av de första två veckorna känna att jag inte kommer att kunna arbeta, så höjer doktorn upp det från 50 till 100 % även de sista två veckorna. Det känns tryggt att veta att jag själv kan få känna vad jag klarar. Det är en riktigt bra läkare jag har på vårdcentralen, han är mycket bra att prata med och man behöver inte känna sig ifrågasatt på något sätt. Från början ville han sjukskriva mig på 100% i fyra veckor direkt, det var faktiskt min idé att dela upp procenten, mest för att ha ett mål att sikta och framför allt hoppas på, och skulle inte det gå så vet jag ju att det går att ordna. Honom har jag fullt förtroende för. Det gäller även sjukgymnasten jag går hos. Hon är också väldigt bra att prata med, och hon visar full förståelse för mina problem och att jag har ont, och jobbar därefter. Just nu är det en del övningar jag jobbar med så mycket jag bara känner att jag kan och klarar av. Dessutom får jag elakupunktur, nålar i rygg och ben som hon sedan kopplar ström på för att förhoppningsvis få lite bättre effekt. Ännu har det inte vänt med vare sig värk eller något annat, utan det är status quo mot tidigare. Men som sagt det viktiga nu är att framförallt jobba med övningarna hur tråkiga och ibland meningslösa de ibland än kan kännas, och dessutom köra vidare på akupunkturen. Övningarna är ju inte direkt några gymövningar med tunga vikter, utan små rörelser som man ibland knappt känner själv, men som syftar till att få buktningen på disken som ligger och klämmer nerverna att gå tillbaka samt att stärka upp den inre bålmuskulaturen som då skall kunna stötta upp ryggen bättre. ( Det blir alltså tyvärr inget sexpack på magen av den här träningen :) ) Och det är ju bara att inse att detta kommer att ta sin tid. Eller som doktorn uttryckte det idag " Hur lång tid det tar innan du blir fri från det här är det väl bara han däruppe som vet, så vi börjar väl med en månad".

Diagnosen jag fick efter magnetröntgen var diskrubbning, det var alltså inget diskbråck. På sätt och vis är det ju skönt att det inte var så. Men samtidigt hade man kanske kunnat operera ett diskbråck och kanske hade problemet löst sig snabbare då. Samtidigt kunde man ju fått vänta länge på en operation och få dras med problemet ännu längre. Så man får väl se det positivt att utav två onda ting var det det "minst" onda man hade. Men nu har man det iallafall bekräftat, vilket betyder att man vet vad man jobbar med/mot..

Det är konstigt att det man inte kan/får göra längtar men som en tok efter. Jag pratar om träning.. Jag är så otroligt sugen på att gå ut och köra en löprunda trots minusgrader och is/snöbelagda löpvägar. Eller ställa mig på Crosstrainern för ett tufft entimmesprogram.. Jag hoppas att jag har den känslan kvar när det här väl är över, för då skall det tränas.. Jag lovar!!

"AMAT VICTORIA CURAM ! "

Men för nu säger jag bara hejdå!!
Skriver snart igen hoppas jag!!

/ CJ

Jäkla skit !!

Just nu känns det bara tråkigt och hopplöst... Jag är så förbannat beviken på att ryggbesvären kom nu. Jag hade innan julhelgen sett fram emot att dra igång träningen igen efter jul. Vad händer? Jo denna skiten kommer istället, och det slutar med att jag knappt kan göra någonting.
Jag känner mig så besviken på att inte kunna göra det jag sett / ser fram emot att få göra. När jag väl vill börja träna, och känner träningssuget i hela kroppen, så är det tvärstopp.
Starten i Borås är ju så gott som körd. Det kommer ju att ta ett antal månader innan detta läker ut, om det nu gör det av sig själv, eller om det behöver skäras lite i mig. Jag bryr mig egentligen inte om vilket, går det snabbare med operation, så kom igen bara!!! Fram med kniven!!!
Jag är ganska van vid värk och smärta efter åren med nacken, men detta gör emellanåt ont på ett sätt jag inte är van vid, och är så uttröttande att jag inte riktigt vet vart jag skall ta vägen, känns som att ländryggen inte orkar hålla uppe kroppen..

I fredags gjorde jag magnetröntgen, och tisdag/onsdag denna veckan kommer svaret. Återstår bara att se vad det blir, och hoppas på det bästa. Vad det bästa är vet jag inte riktigt...
Känner mig just nu rätt så deppig och besviken. Jag är trött av tabletterna och värken. Jag är lättirriterad, något som stör mig eftersom jag normalt sett inte är det. Allt känns bara tråkigt och segt för tillfället. Kanske kan svaret på MR hjälpa till, men just nu kan jag inte se hur det skulle hjälpa...

Det kommer att lösa sig förr eller senare, det vet jag ju, men just nu har jag inte den positiva inställningen, och det känns bara som att det kommer att ta evigheter.

Detta är nog ett av de mest negativa inlägg jag har skrivit sen jag började, men det är såhär jag känner just nu. Det är inte den person jag normalt sett är, jag brukar vara en ganska positiv person som försöker se den ljusa sidan på det mesta, men just nu orkar jag inte det. Jag är för besviken, trött och seg, och dessutom ovetande om hur lång tid detta kommer att ta. Ovissheten och värken är väl det som känns mest jobbigt just nu.

Jag återkommer när jag vet mer...

Ha det gott i den härliga snön!!!

/ CJ

Gammal och sjukskriven..

Hej igen !

Visst fick jag till en positiv rubrik :) Man kan bara känna hur positiviteten sprudlar ur orden...eller inte.

Om vi börjar med gammal då. Idag fyller jag 32 år :) Inget som jag har några problem med. Jag tycker fortfarande att det är kul att fylla år, och ingen 30-års kris ännu :) Men som jag och en bekant undrade häromdagen: Vart tog åren vägen? Tiden går väldigt snabbt..

Men min 32:a födelsedag är också min första sjukskrivningsdag p.g.a ryggen. Läkare och sjukgymnast tror båda två att det är ett diskbråck jag har i ländryggen. Så på fredag skall jag till sjukhuset och göra en magnetröntgen på ländryggen för att se ifall det är diskbråck ( alltså att själva höljet på disken mellan kotorna gått sönder så att den geleliknande massan inuti läckt ut), eller om det är en diskrubbning (att disken inte gått sönder utan "bara" buktar ut och klämmer nerverna mot ryggraden). Oavsett vilket så gör det riktigt ont i ryggen, oavsett om man står, sitter, går eller ligger för länge. Och värktabletter har jag fått, men ibland hjälper dom lite, och ibland knappt nåt alls. Skulle det visa sig att det är ett riktigt diskbråck, så kunde det bli tal om att fixa till det kirurgiskt, alltså operera. Är inte jättetänd på iden att operera i ryggen, men om det hjälper, så ok. Fram med kniven bara!
Måste ändå säga att jag är lite imponerad av väntetiden till magnetröntgen. Var hos doktorn på tisdag 19/1 och då skulle han skriva remissen och skicka den. På torsdag 21/1 ligger det ett brev i brevlådan om att jag fått tid för MR på fredag 29/1. Det kallar jag snabbt jobbat, vad doktorn skrivit i remissen skulle vara väldigt intressant att se :)

Så nu går jag bara här hemma och skrotar och försöker få dagen att gå. Det är jäkligt tråkigt. Den som säger: "Jaha, nu skall du bara gå hemma och lata dig" tror jag att jag säger upp bekantskapen med :) Nämen skämt åsido så är det väldigt ensamt och tråkigt att bara gå här och ha ont, man kan och känner inte för att göra någonting.
Det enda någotsånär vettiga alternativet är att lägga sig för att läsa en bok. Har faktiskt börjat läsa den doktorsavhandling som min frus bror disputerade med. Som väldigt grovt sett handlar om hur människor rör sig i stora folksamlingar. Väldigt intressant att läsa, även om jag inte är ett dugg insatt i dessa termer och uträkningar och då den dessutom är på engelska. Ändå är det intressant att läsa och ta till sig. Mycket imponerande att göra en sådant otroligt jobb som han lagt ner på detta. Bl.a har han jobbat mycket med Hajj ( Muslimernas årliga vallfärd) i Mekka, Saudiarabien och blivit mycket uppskattad där.
Så där har jag att läsa ett tag, vissa sidor får jag läsa två gånger i rad för att det skall gå ihop.

Och som total kontrast till denna läsnng, så läser jag också Mons Kallentofts "Midvinterblod", detta är en riktigt intressant deckare, precis som hans andra bok "Sommardöden". De två sista han skrivit "Höstoffer" och "Vårlik" har jag inte hunnit med ännu, men det kanske blir av snart..

Med detta avslutar jag detta inlägget, och återkommer senast när jag fått svaret på röntgenundersökningen. Om inte förr..

Förresten! Under dagen, alt. någon av de närmsta dagarna, kommer jag att uppdatera min topplista. Vilket ämne det blir får ni se då..

Ha det bra i det fina vintervädret !!

/ CJ

Ryggen

Då kom så domen om ryggen.
Det kommer att bli ett antal veckor utan någon form av motionsträning.
Den enda träning jag får göra är den övningen jag fick av sjukgymnasten.
Vad var då problemet?
Jo en diskrubbning i ländryggen. Något som man kan säga är snäppet innan diskbråck. Därav värken i ryggen den senaste månaden och ilningarna ner i benet senaste veckorna.
Det innebär att en disk, den geleliknande klump som sitter som en stötdämpare mellan kotorna i ryggen, fått en utbuktning i den bakre änden. Denna gör i sin tur så att nerverna hamnar i kläm mellan utbuktningen och ryggraden.
Så nu är det bara att ta det lugnt och inte utsätta ryggen för några större påfrestningar, och dessutom målmedvetet köra övningen från sjukgymnasten. Sköter jag inte detta, så kan det i sämsta fall utvecklas till ett riktigt diskbråck. Och det vill jag absolut inte ha, är tillräckligt besviken över att ha åkt på detta och tappat flera veckors/månaders träning redan.
Instruktionerna för övrigt efter att också ( på sjukgymnastens inrådan) gjort ett läkarbesök under dagen, är att inte sitta för mycket, inte stå för mycket, jag skall röra på mig, men inte ta några långpromenader Hmmmmm.....
Men jag ville inte ha någon sjukskrivning i nuläget, utan räknar med att behandling hos sjukgymnast, värktabletter, egen "träning", samt anpassning på jobbet efter vad jag klarar skall göra så att jag kan fortsätta jobba. Men ont har jag, det går inte att komma ifrån, får se hur mycket av detta tabletterna kan ta bort.
Fick lite hjälpmedel som ryggstöd, samt sittdyna för att stötta upp när man sitter, t.ex i soffan framför tv:n eller vid bilkörning.

Frågade om man kanske kunde köra lite på Crosstrainern under tiden, men det var tvärstopp, BIG no no.. Hon sa att annars är det jättebra träning, men absolut inte nu. Så gick det med den idén :(

Nu skall jag sluta gnälla och avsluta detta inlägget, men jag kommer tillbaka inom kort med uppdatering om hur det går.

Ha det bra sålänge!!

/ CJ